Pappa
Fakta:
Han föddes 1935..och sen?
Min upplevelse:
Mest frånvarande och ibland närvarande.
Många upplever frånvarande som ett negativt ord. Men så var det inte alltid för mig. Jag kunde älska frånvaron. Lugnet spred sig som ett luddigt moln i våningen.
Var någonstans var han då, min pappa, när han var frånvarande för mig?
Vissa perioder arbetade han. Han skruvade med och körde sina bilar. Rally och bantävlingar. Han målade tavlor. Han spelade instrument. Han var en mångkonstnär min pappa.
Men det jag också minns var att han satt i fängelse, han satt på "torken", han var ute med sina suparkompisar. Jag fick följa med på natten när min mamma försökte övertala honom att följa med oss hem.
Han hade diabetes Han misskötte sig ofta. Han sov länge efter fester. Jag var alltid orolig att han inte skulle vakna. När jag i min barnsliga oro försökte väcka honom, så blev han förbannad. Jag vet inte vad som var värst? Ilskan eller oron?
Närvaron var inte alltid negativ. Han var en bra pappa - när han tog sig tid att vara pappa. Han var också en bra kompis. Han ville nog hellre vara kompis än pappa. Föräldraskap innebär förpliktelser och det var absolut inte min pappas starka sida. När jag föddes så var han 17 år. Kanske var det därför som han aldrig riktigt tog sitt föräldraansvar.
Tyvärr så dog min pappa väldigt ung. Han var 47 år när han dog.
Tavlan är ett självporträtt.
